tisdag 26 april 2011
Här sitter jag och tänker på missfall
Trots att jag känner mig lugn och har inställningen "det som sker, sker" är tankarna på missfall aldrig långt bort. Övervägde att boka tid för VUL (vaginalt ultraljud) för i övergången vecka 5 till 6 kan man se om hjärtat börjat slå och då minskar risken för missfall. Men MF kan ändå ske, så jag struntar nog i det. Det är en svårbemästrad balansgång, det där med att tänka positivt och framåt men samtidigt inte FÖR positivt så att fallet vid ett eventuellt nytt MF inte blir så hårt. Men jag blir arg på mig själv, för fallet kommer i sådana fall göra ont oavsett om jag oroat mig eller glatt mig. Så nu ska jag helt enkelt försöka ställa in mig på att vi kommer få en bebis tidigt 2012! Till SC's stora glädje (läs: NOT) visar födelesdagen på 31 dec när jag knappar in sifforna. Visst, förstföderskor går ju ofta över tiden men jag var beräknad till den 21:a och kom den 15:e så...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Förstår att det är svårt att inte oroa dig och samtidigt glädja dig över att vara gravid igen! Men det är ju som du säger, oavsett vilken inställning du haft kommer det göra dig ledsen OM det skulle hända. Glöm inte att i de allra flesta fall slutar det INTE i ett missfall. Men OM det nu skulle göra det så är det ändå på ett sätt bättre, rent biologiskt och krasst sett, alltså.
SvaraRaderaEller som jag råkade säga tidigare: "hellre ett missfall än ett missfoster"... Men det vågar jag nästan inte erkänna att jag sa, det är alldeles för o-PK för att vara jag, men det bara slank ur mig!
Kan du inte läsa på nåt forum (fast det antar jag att du redan har gjort!) eller i nåt infoblad nånstans om andra som fått missfall? Så att du även om du vet att ni inte är de enda i världen i er situation, får input från andra som varit i samma situation?
När är den största risken över förresten? Så att vi kan börja med, och pricka av, första nedräkningen?
kram!!
Fina Elfi!
SvaraRaderaJag vet absolut att missfall inte är något jag kan påverka (mer än att inte röka och kröka liksom) utan är "naturens sätt att sålla bort missbildningar". Och din (väääldigt o-PK hehe) formulering stämmer absolut :)
OM jag har läst forum! Skoja inte! Risken att få missfall är vid varje graviditet ca 20% och ökar med åldern. Har man fått ett missfall är inte risken högre/lägre att man får ett igen.
De "kritiska" monenten sker först i övergången vecka 5 till 6 (om ca en vecka för min del tror jag) då hjärtat bildas, sedan mellan vecka 9-11 då en massa andra organ bildas (doh!). När man kommer in i vecka 12 har det mesta bildats och ska bara växa, typ. Förra gången fick jag missfall i vecka 9, så det var väl något vitalt organ som inte bildades som det skulle!
Och jag har nog bestämt mig för att inte göra något ultraljud. Det spelar liksom ingen stor roll, det som sker sker i alla fall.