Nu är vi inne på sista veckan innan jag börjar jobba. Eftersom vi försöker vänja K vid de nya rutinerna (att det är hennes pappa som är hemma om dagarna samt att det är mat och inte bröst som gäller då) är det han som har hand om henne till största delen om dagarna. Det är jag som klipper gräset och åker till ÅVC med det gamla staketet. Jag har lovat mig själv att inte ha dåligt samvete: det är så jäkla skönt. Och K verkar må superbra.
Att våra kompisar (vi själva också) brukar skämta om att det är jag som "har byxorna" verkar stämma in igen. Eller så bortser man från kön och ser oss som två individer där den ena är känslosam och empatisk, gillar att laga mat och är musikalisk medan den andra är lösningsorienterad, praktisk, strukturerad och lugn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar