Hej och välkommen. Vill du veta vem som författar detta skräp finner du faktaruta/arkiv/kategorier längst ner (även en förklaring till bloggadressen om man blev lite rädd). Nyhet: Lagt till lite länkschärlek i slutet.
måndag 2 juli 2012
Längtan, missunnsamhet och hormoncirkus
Efter vårt midsommarfirande med vänner hemma hos oss hittade SC en etikettbit på toaletten. Jag kollade upp på FASS vad det var för något (jag, nyfiken? mycket!) och hittade att det var ett läkemedel man injicerar för att öka produktionen av något jag nu glömt bort namnet på men som används vid fertilitetsbehandling typ inför IVF. Inte svårt att räkna ut vem som använd preparatet då vi var tre tjejer: jag, en gravid och en till. Jag har sedan dess försökt föreställa mig vad dom går igenom och hur hon mår av hormnbehandlingen och den stickande, huggande, sugande längtan efter barn som kan göra en svartögd. Den gjorde min blick väldigt mörk en stund efter att vi fått missfall och då har det ändå gått enkelt för oss med barn (med facit i hand): gravid på första försöket, missfall i v 8 gravid och sedan gravid igen på tredje försöket. Det känns dessutom lite fult på något sätt att vi vet vad dom går igenom utan att de själva har berättat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och nu vet jag också... :s
SvaraRaderaSka ni inte säga att ni vet? Det kanske gör det lättare för dem att slippa hålla det för sig själva när alla andra är gravida eller har barn? Iofs vill de ju uppenbarligen inte dela med sig, men det är ju på premissen att ingen har nån aning. Kanske vill slippa att bli ömkade? Svårt ämne, så himla laddat!
Ja precis som du skriver: de kanske skulle bli lättade. Eller ledsna pga att de kanske vill hålla det privat? Och vi tänker ju inte ömka, däremot bryr man sig om och vill veta hur de mår och stötta (om möjligt...). De har fått ett tidigt missfall för ett tag sen, och det berättade dom om. Men det var nog mest för att vi varit med om samma sak tror jag. Som sagt, himla laddat det här.
Radera