(Rubriken har egentligen ingenting med inlägget att göra)
Jag har bokat lunchdejt med min gamla chef på fredag. Jag gjorde praktik hos honom när jag gick i skolan och vi hade mycket roligt ihop. Det var även han som såg till att jag fick en fast tjänst när jag väl var klar. Han är stor och bullrig (än så länge inget ovanligt när det gäller en man i hans position) men även otroligt socialt kompetent, uppmärksam och pragmatisk. En riktigt bra chef helt enkelt. Han tyckte att jag hade "en 60-talists arbetsmoral". Hade han sett bra ut och varit några år yngre hade jag förmodligen fallit pladask (oj vad det lät ytligt). Jag bjöd på en massa sprit och vi grillade hemma hos mig när jag slutade. Lyckades peta i honom ansenliga mängder tequila. När han satte sig i en taxi för att åka hem skickade jag "Full eller ej, dagens sanning är att jag kommer att sakna att jobba med dig. Du är en riktigt bra chef! Det hoppas jag att du vet. Och jag håller gärna kontakten!" Jag fick svaret "Hej MW. Tack för en underbar kväll. Du är en underbar tjej."
Det sms:et brukar jag ta fram och titta på ibland. Det gör mig lite varmare i hjärtat.
aw <3 så fint, av er båda. chefer som är sådana är ju sällsynta men desto mer värdefulla.
SvaraRaderanär jag jobbade i london hade jag en väldigt trevlig, men lite skräckinjagande chef. två år efter att jag hade slutat åkte jag tillbaka, gick in i butiken jag hade jobbat i (då jag var en av 79st, ungefär...) och minsann, de kände igen mig! jag uttryckte lite av min förvåning över detta o chefen sa då: "we always remember the good ones!". det brukar jag tänka på : )
hehe, jag frös faktiskt in lite i påsar, men bara "hela grejer", alltså inte typ min chili con carne. det blir för kladdigt...
SvaraRaderaHAHA! råflörta? alltså, en liten del inom mig vill ju typ kasta mig över honom o bump and grinda mot honom vid katedern (höhö) men de andra 97% är lite mer reserverade...