Post midsommar

Jag älskar midsommar, det är min favoritdag på året. Jag gillar att göra i ordning maten, pynta, leka lekar och umgås med de jag tycker om mest en hel dag. Vi blev en decimerad skara eftersom lillebror + tjej inte kunde komma (sjuk hund). En annan ur kärngänget som kärat ner sig i en dalkulla firade med henne (vi har försökt tvinga fram ett löfte om att dom ska fira vartannat år med oss). Men de som faktiskt närvarade (puss puss Elfi) gjorde det till en mycket fin dag. Två av killarna tittade rätt djupt i snapsglasen och den ene deklarerade högt och tydligt vid kubbspelet vad han tyckte om Grekland och deras situation och att det var en plikt att tala om det för våra grannar (som är just greker), men det lyckades vi avstyra. Under kvällen fick vi även lära oss att svanktatuering på tyska kallas "rövkrona" (krona som i horn på typ älg). Så jäkla klockrent!

(Ursäkta suddiga mobilkamerabilder. Borde nog skaffa mig en ny snart)



Pavlovatårta, så enkel, så god.




Låter man bli att klippa gräsmattan ett tag blir den en vacker sommaräng istället.




Idag fick SC ett ryck och bakade kanelbullar. Det var ingen som protesterade.

Kom precis in efter en lång skön promenad. SC har stuckit iväg till några kompisar. Jag börjar mer och mer tänka i banorna att det kommer bli rätt ensamt att vara mammaledig. Ingen i vänkretsen har barn eller kommer att skaffa inom närmaste tiden (känns det som). Våra grannar är pensionärer eller personer med äldre barn. Vem ska jag diskutera mamma- och barnfrågor med? När jag ringde barnmorskan för att skriva in mig vid förra graviditeten frågade hon om vi ville vara med i en föräldragrupp. Den här gången ställdes aldrig frågan. Det skulle ju vara trevligt att ha några i samma situation att hänga med. Klart att mina kompisar inte försvinner men dom jobbar ju i veckorna (eller så bor dom i typ Schweiz...) Jag vet att vi inte har en jäkla aning om hur det kommer bli att ha barn, men det känns som att alla andra väntar sig att ALLT kommer att ändra sig. Får man ett snällt barn är det ju liksom inga problem att bära med sig knytet. Blir det ett kolikbarn som jag var kanske man inte är lika välkommen...