Jag har fina svärföräldrar. Snälla, varma och omtänksamma. Jag stör mig dock på är att min svärmor aldrig pratar om "djupare saker". Hon älskar djur och pratar väldigt mycket om sin hund och katt, och om våra katter. Men, HUR MYCKET kan det finnas att prata om rörande ens husdjur? Det känns som att hon gång på gång upprepar samma saker (för som sagt, så mycket nytt finns inte att prata om rörande djuren). Vid middagar kan jag känna att samtalet kan hamna på... ett dagisbarns intelligensnivå. Och när jag tänker detta så skäms jag. Jag försöker ta upp andra ämnen men svärmor verkar aldrig riktigt nappa. Hon är en känslomänniska (mycket likt sin son) och verkar medvetet hålla sig borta från ämnen som kan göra henne ledsen eller upprörd. Nån form av strutstaktik.
Jag har börjat titta på en ny serie, In Treatment. Underbar, den påminner om min all time favourite Six Feet Under på något sätt. Så har ni inte sett den är den absolut värd att spana in.
Förresten, dagens roligaste tweet måste Niklas Strömstedt stå för. Snacka om självdistans!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar