Hej,
I morse vid 8:15 tiden vid påfartsrampen från Bromsten i Stockholm i riktning mot bankhuset i Rissne (mot det sk "Rissnekorset"). var det en förare i en stor mörk bil med flak (kan ha varit av märket Opel) och XXXX-logga tryckt på bilen och ett registreringsnummer som jag tror började på XXX, som tutade på mig och visade långfingret.
Jag körde i en fil som i slutändan integreras (visas tydligt med pilar i backen) med intilliggande fil. Eftersom det alltid är kö brukar den allmänt kända "blixtlåstekniken" tillämpas, dvs varannan bil i en fläta när man når slutet på filen. Jag var längst fram i den filen och behövde således komma in i filen bredvid. Jag trängde mig inte (vissa brukar ju försöka sig på det, men jag känner till "blixtlåsretekniken"), visade tydligt med blinkers att jag ville in i filen och svängde försiktigt ut i intilliggande fil (det går inte att göra på annat sätt än det försiktiga eftersom det var långsamtgående köer, dessutom har jag en liten bil som inte lämpar sig att trängas med). För att visa min uppskattning vinkade jag till den bil som hamnade bakom mig (den stora XXX-bilen). Då fick jag en hård tut och ett långfinger som jag kunde skåda i backspegeln som svar.
Jag gjorde ju inget fel! Vissa förare förtjänar verkligen tut/långfinger, men jag är inte en av dem. Att dessutom göra det i en företagsbil medför, bildligt talat, att långfingret får företagsstämpel. Otaliga är de gånger jag svurit tyst åt bilar som trängt sig eller kör fult, fåtal är de gånger jag hängt mig på tutan och jag har hittills aldrig i mitt liv tagit till långfingret.
Att bil-loggan visade sig leda till ett företag i hjälpmedelsbranschen skar i mitt hjärta, det är nog därför jag skriver detta mail. Med citat som (har censurerat lite)"...sammansvetsat gäng med en stor gemensam passion: Att göra skillnad....." och "XXX är ett företag med tradition av forskning och produktutveckling. Med ny teknik och passion för design och omvårdnad skapar vi nya lösningar...... Helt enkelt en tryggare och bättre vardag." känns det som att de anställda borde veta bättre.
Självklart kan man ha dåliga dagar och jag vet ju inget om förarens bakgrund. Föraren kanske behöver en klapp på axeln, en kram eller ett samtal om hyfs när man kör företagsbil.
Vänliga hälsningar,
XXXX
En timme senare fick jag svaret:
Hej XXX....
Tack för ditt e-mail angående ”ansiktet utåt”.
Du har naturligtvis helt rätt i att ”man ska leva som man lär” – och här är det ju ngt som definitivt har gått snett i vårt uppträdande!
Vill därför ge dig en ursäkt å företagets vägnar!! Jag ska personligen ta reda på vem som varit föraren och på så sätt följa upp denna händelse.
Ha en fortsatt trevlig dag!
/XXXX
(den som skrev under är VD på företaget)
Antar att du inte kommer få nån follow-up på hur de läxade upp personen i fråga..? ;)
SvaraRaderaHaha! Autch! ;-D
SvaraRaderaElfi: Eftersom förövaren också mailade så finns fortsättningen i ett separat inlägg :)
SvaraRaderaSus: Mig pekar man inte finger åt ostraffat! ;)
Bra där!
SvaraRadera