Hej måndag (inte för att veckodagarna har betydelse längre..)

Igår kväll inledde K natten med att sova två timmar i vaggan bredvid sängen. Men om dagarna är det nästintill omöjligt att lägga ner henne. Jag får ha henne i björnen (selen alltså. Vi använder även verbet att "björna"). Lite trixigt att äta lunch, får liksom sitta damsadel i soffan för att inte riskera att spilla på henne. SC tycker att jag ska ge upp försöken att lägga ner henne och acceptera att hon vill bli buren, jag blir sur och väser att det är lätt för honom att säga som inte är hemma hela dagarna. Jag känner mig hämmad och bitvis är det riktigt frustrerande. Hade det inte varit för ammningen hade jag gladeligen överlåtit första föräldraledighetstiden åt SC, han skulle klara det mycket bättre än vad jag gör. Finns det någon som på riktigt MYSER den första tiden som mammaledig? Ärligt med handen på hjärtat? Och såklart: K är det finaste som hänt och hon är ju egentligen en lugn bebis tror jag.

Saker jag tänkter att jag skulle kunna göra om jag inte ständigt bar på en bebis:

• Ta några drag på crosstrainern (HAHAHA inser jag själv)
• Äta lunch bekvämt vid bordet
• Fixa med K's första-året-bok
• Fixa iordning i huset generellt. Inreda K's rum klart, fixa i ordning min garderob.

Idag fyller hon 6 veckor och på torsdag är första gruppaktiviteten med öppna förskolan. Hoppas jag kan hitta någon vettig föräldraledig mamma (antar att det kommer vara mest mammor..) som bor nära att för aktiviteter som bebissnack och barnvagnsrull.

Blev tipsad om bloggen Inga Konstigheter och vill i min tur tipsa vidare. Mycket välskriven och rolig!