Vår förskola kör tredagarsinskolning där man är med sitt barn i tre hela dagar och gör allt (byter blöja, lägger för sovet osv). K började grina när en fröken (de kallar sig det själva, vet egentligen inte vilken term som "ska" användas?) sa hej och började prata lite med henne när vi kom dit. Hon har en tendens att göra så när folk hon inte känner kommer för nära eller försöker interagera med henne. Kände typ faaaan nu kommer det bli gråt skrik och tandagnisslan...Nåväl. Inne i lokalerna utforskade hon sakerna, välte ut pärlor osv. De äldre barnen i gruppen var ute så de nya barnen fick space att röra sig på. Åt banan på runda mattan vid sin namnlapp tejpad på golvet och där det även strax innan hölls sångsamling innan lunchen. Lunchen är en buffé där kidsen får plocka mat själva (men MÅSTE ta en grönsak!). Förskolan har en egen kokerska och det bjöds på en supergod kycklinggryta med saffranris och skålar med keso, vitkål, solrosfrön mm. Vi vuxna fick en egen kryddigare varian av grytan. K åt med god aptit. Visserligen mest kyckling men det är så hon jobbar.
Efter lunchen kommer vi till det kritiska momentet: sova på en madrass i ett rum med andra barn. Anledningen till att vi tänkt kritiskt moment är att hon nästan alltid sover i sin spjälsäng: vi lägger ner henne, går ur rummet och hon somnar. Hon fick sin napp och en elefant hon har med i sängen hemma och jag satt bredvid. Andra ovana barn härjade i rummet och en del hade svårt att komma till ro - två fick gå ur rummet för att det inte gick. K somnade efter en kvart, utan protester. Hon sov i en timme och började skruva på sig (vi satt i ett rum bredvid och drack kaffe) och jag gick in och klappade om henne och sa att hon fick sova längre om hon ville. Hon somnar om och sover en timme till. Var tvungen att väcka henne fint eftersom det serverades mellis vid 14. Hembakat bröd med pålägg och mjölk att dricka - K slukade allt med hull och hår. Vi stannade och lekte en stund till och sen rullade vi hem.
Det har verkligen gått över förväntan. Förmodligen kommer det att komma bakslag, men just nu njuter vi bara av att första dagen gick mycket bra. Det är tre fröknar på avdelningen, alla mycket trevliga och kompetenta. En av dom är uppväxt på samma ställe som jag och vi har spelat fotboll ihop. Det är 13 barn på småbarnsavdelningen (1-3 år). En av barnen som skolas in nu är strax över två år. Och jag har inte någon erfarenhet av att ställa diagnoser - men jag upplever att detta barn verkar ha en (oställd... kanske). Hen pratar inte och blir väldigt frustrerad hela tiden med mycket höga skrik och det verkar svårt att få kontakt. Hoppas verkligen för barnets skull att hen får hjälp. En undrar ju om det finns hjälplärare på förskolenivå?
Väl hemma har K haft energi utan dess like(!). Velat bygga kojor och göra kullerbyttor. Tyvärr försökte hon även göra en kullerbytta nerför trappan där SC hann fånga upp henne - bara lite blod från tandköttet som tur var.
Vår starka, häftiga, energiknippe till unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar