1.5 år

Bebisen är ett litet barn nu.

K blir oftast tagen för en liten pojke. Så har det nästan alltid varit förmodligen pga 1) hon inte har långt böljande hår 2) inte "typiska tjejkläder". SC tycker att det är fjantigt att jag rasar lite här hemma när jag berättar att hon än en gång blivit tagen för kille. Inte för att det spelar någon som helst roll vad folk tror att mitt barn har mellan benen - men just att folk är så trångsynta och gör antaganden. Fast jag kanske borde släppa det.... Jag rättar aldrig folk. För mig är barn just BARN med en massa egenskaper kopplade till sin person och inte sin snippa/snopp. Tycker liksom att alla borde tänka så.

K är himla fysisk. När vi hänger med barnen i samma föräldragrupp är hon mer fysiskt utvecklad än de andra. Hoppar, klättrar, springer. Hon är stor - överst på kurvan (klädstl 92 och stl 24 i skor) och jag tror att hon snart väger in på 14 kilo. En pappa i föräldragruppen sa att "det är ju verkligen inte svårt att veta vad hon tycker!". Med det syftar han på att när fröken är missnöjd är hon missnöjd. Tex om man försöker få henne att göra något hon inte har lust med som att släppa en grej hon inte får ha, eller när man vill laga middag och hon hellre vill att vi ska hänga i soffan. Och när hon blir så här missnöjd kan hon dra igång skrik och tårar på två sekunder. Hon är inte direkt någon man sätter sig på utan att mötas av massivt motstånd. Vi försöker hela tiden att få henne att "ta försiktigt" och "klappa fint" när det kommer till djur/andra barn. Hon har tyvärr en ovana att klappa/slå oömt och skrika AJ!

Hon har så smått börjat sätta ihop meningar med två ord - åka bil, sitta här, där pappa. Faffa (farfar) foffa (soffa) gagga (flagga) ki (kanin) koka (torka) schoova (sova) göga (öga) nånå (navel) bajsa, hoppa och sitta är andra ord hon säger. Hon gillar att bläddra och "läsa" själv i böcker. Favoriterna just nu är de om Bu och Bä. Hon är inne i en period där hon säger Mamma? Maaamma? MAMMA?!
och jag svarar ja? jaaa gumman? vad vill du? men det besvaras bara med ett nytt mmmamma!

 

Oftast är hon en glad prick som skrattar och dansar. Hon har slutat vara jätterädd för folk men gillar inte att man kommer för nära för snabbt. Det går oftast bättre om hon får vänja sig en stund och komma fram själv. Hon är inte så gosig av sig och har nog aldrig varit det heller, men om man ber om en kram händer det att man får en. Hon älskar sin farmor, farfar och mormor. Morbror är det svårare med men hans tjej går bra. En av våra kompisar som hon var jätterädd för förut har lyckats vinna hennes hjärta genom att studsa på en stor träningsboll en hel förmiddag med henne. Hon blir numer överlycklig när han kommer och sträcker upp armarna direkt.

 

Sover gör hon bra i sin egen säng. Hon har liksom aldrig varit intresserad av att sova mellan oss, hon kommer inte till ro då. Vi lägger henne någon gång mellan 19-20 och de senaste dagarna har hon sovit till 07.30. Ibland med ett uppvak men då räcker det att stoppa i nappen och dra över täcket. På dagen sover hon mellan ca 12-14.

 

Favoritprylarna hemma är den nu mycket smutsiga mjukiskaninen hon tar med sig överallt. Hon pillar ofta med duplo-gubbarna och bilar.