Det var ett tag sedan jag bloggade. Läste igenom min gamla variant, hu vad pinigt. En helt annan jag. Nu är jag mitt nya jag. Mitt äldre, klokare jag (men vad säger jag om fem år när jag läser denna?). Med helt andra problem än min yngre pinigare version. Mamma brukar säga att "åldrande är det enda riktigt demokratiska - alla blir äldre". Jag nojar inte över att bli äldre. Min make gör det, tycker det är lite fjantigt. Det där med att acceptera det jag inte kan förändra och mod att förändra de saker jag kan osv.
Det blev ju en himla massa svammel här, men jag har lust att skriva. Så, hejhej!
Oh, det här är alltså lite av en fortsättning på gamla pinsamheter? ;P Låter btw som att du har en klok mor, och en sund inställning till ålder o sånt. Själv har jag inte accepterat att jag blir äldre och känner mig lite besvärad av att festkvällarna tar hårdare och hårdare på mig. Man är inte 19 längre liksom.
SvaraRaderaTack för berömmet, kul att du gillar bloggen : ) Jag känner inte till mannagrynspudding, men det skulle inte förvåna mig ett dugg om ngn knäppis har försökt sig på att laga det ;)
Får man fråga hur gammal tant är?
SvaraRaderaSå kan man också säga! Är inte mycket för det här med fasad och sockrigt överdrag, självdistans FTW! Så skit samma om det är lite skämmigt att läsa sig själv för några år sedan, det var den jag var då. Och nu är nu.
En annan anledning till att jag tagit upp bloggandet var att jag hittade några bloggar som jag verkligen gillade, bland andra din. Inte för att jag tror att jag kommer upp i samma nivå men det känns mer rättfärdigat att läsa andras bloggar om man skriver själv. Att bara vara en feed eater känns lite fegt :)
Men söte! Vad det innebär att "komma upp i samma nivå" vad gäller läsarantal är nog inte så svårt (tyvärr) och skrivmässigt är det ju ganska mkt mer win att köra sitt eget race och vara lite speciell än att forma sig efter massa av övriga bloggar, fyllda av gravids 12åringar och blonderade stureplansmähä.
SvaraRaderaJag har skrivit litegrann om mig själv här: http://wingers.blogg.se/2010/december/wingers-who.html men eftersom jag bloggar anonymt är jag ganska sparsam med detaljerna, vilket folk är ganska duktiga på att respektera för det mesta : )
Den vanliga etiketten är nog att svara på kommentarer i kommenterarens blogg, eftersom man annars måste gå tillbaka till allas bloggar för att se om man har fått svar, vilket kan bli ganska tidsödande om man läser/kommenterar på många. Om personen däremot inte har blogg är det helt godkänt att svara i sitt eget kommentarsfält ^^
Jag ska absolut leta reda på lite kirurgtejp och tejpa ihop den lille stackarn för såhär kan vi ju inte ha det! Leva i skräck över att stubba tån är ju ... mindre sexigt.