Vi kommer ofta in på föräldrarskap när vi fikar. Alla (utom jag) har barn och det ter sig rätt naturligt. En av mina kollegor har en son i tjugoårsåldern som har adhd. De förstod rätt snabbt att han inte riktigt var som alla andra och ställde själva diagnosen genom att läsa på. Tydligen var man i USA rätt framstående inom området och Sverige lite efter för 15 år sedan. De såg till att han fick de hjälmedel han behövde och det har gått hur bra som helst för honom. En annan kollega berättade ogenerat om att de tog BUP's hjälp när deras son visade symtom på tvångsmässigt handlande. Det är så jäkla befriande att folk vågar släppa det-är-absolut-inget-fel-på-mitt-barn-och-vi-behöver-ingen-hjälp mentaliteten. En av anledningarna till att jag trivs så bra med dem jag jobbar med är att det är platt och prestigelöst. Och då jobbar jag med vita medelålders män i en branch som på många sätt är rätt gammalmodig i övrigt.
I övrigt: JEY KORTVECKA! Tre dagar. Mums.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar