Jag har tagit upp frågan förut om det här med barnledighet. SC vill så klart också vara hemma. Vi har inte pratat om fördelning osv än men idag utbrast han:
SC: Jamen när jag sen till sommaren ska vara ledig med barnet...
Jag: Va? Tänker du dig att jag ska börja jobba till sommaren? Vi har ju inte ens pratat om det!
SC: Jag vill ju också vara hemma. En på jobbet gjorde så, hon började jobba efter ett halvår.
Jag: En på mitt förra jobb gjorde också så och det blev katastrof. Det är jävligt svårt att uttala sig om något innan man vet hur det är och hur det känns.
*sur stämning*
När vi är "osams" så brukar det oftast starta med att SC säger något som i grunden är bra och som vi absolut ska diskutera, men på ett taktöst och klumpigt sätt så att jag vänder taggarna utåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar