Jag har i min ungdom varit mycket aktiv. Mellanstadiet: Fotboll och gymnastik. Högstadiet: Fotboll och ishockey. Gymnasiet: Ishockey (slutade i ettan), gruppträning på gym som sen gick över till taekwondo. Höll på med taekwondo i ca 3 år och fick verkligen upp ögonen för kampsport, skön rolig träning för hela kroppen. Bytte till kickboxning och körde det i 2 år. Här träffade jag SC och allt ramlade på: flytt, nytt hus, nytt jobb.... Och på vägen tappade jag träningsrutinen. Jag testade en termin goshindo men fastnade inte. Jag hade SATS-gymkort men kan liksom inte motivera mig till träning på maskiner. Hittade body balance som jag verkligen älskade. Blev gravid och träningen (borsett från promenader) stannade av. Inte för att jag hade ont eller mådde illa, det bara blev så. Sen föddes K - vi köpte en begagnad Cross Trainer så att jag skulle kunna träna lite hemma. Men orken fanns inte där... K är ett otåligt barn och jag kände mig ständigt lite för trött för att träna (förmodligen hade jag behövt träningen för att bli piggare, moment 22 och det där).
Och det här med maten. Jag är gift med en man som gillar att laga mat. När jag bodde själv var intresset relativt svalt och jag kunde äta havregrynsgröt och ett kokt ägg till middag. Att maken dessutom köper hem choklad/bakverk osv så att det alltid finns hemma, gör att jag nallar fast jag egentligen inte alls är sugen. Har lätt för att stoppa i mig saker "bara för att det finns" och när jag varit hemma ensam föräldraledig var det nog extra lätt. De där 20 kilona jag gick upp under graviditeten har jag gått ner 12 av. Alltså 8 kg kvar. Jag skiter egentligen i vikten men jag känner mig inte bekväm, det putar ut över jeansen och är liksom allt annat än fast.
Den 3/9 drar alltså två veckor kost/träning med online-pt igång. Taggad som tusan! Jag ska förtränga tröttheten, komma igång med nya rutiner och bli piggare.
8 månader sen K föddes. Mer magdaller och bredare höfter samt större lår än innan. Och en kupstorlek mindre - fast det gör mig inte så mycket. Kan tycka att jag ser lite oproportionelig ut bara.
Måste tilläga att jag är SÅ jäkla stolt över att min kropp klarade en gravidet så bra, har knappt några synliga märken. Nu är det bara upp till mig att göra resten.
Oj va kul med PT! Det låter ju som att du har alla förutsättningar och erfarenheter i världen för att komma långt med träning! Jag tog ju också tag i mig själv för 2 månader sen och nu önskar jag att jag tagit en bild så jag haft nåt att jämföra med när jag nu har 3,5 kg kvar av mina då 10 kg att gå ner. Heja heja
SvaraRaderaJag har 8 kilo kvar till min pre-preggo-vikt. Bilder är bra (man behöver ju inte lägga upp dom på bloggen heller om man inte vill hänga ut sig), just att man tydligt kan se resultatet inte bara på vågen. Heja oss!! :)
RaderaTjoho, vad bra! Och spännande! Är riktigt förväntansfull över hur det kommer att gå. Det är ju bara sparken i rumpan för att få upp rutinen du behöver, resten fixar sig när du inser hur mycket du saknat det. Håller på dig och hejar för fullt!
SvaraRaderaMycket spännande faktiskt. Hoppas och tror att det är igångsättandet av rutinerna som saknas. Tack för att du hejar!!
Radera