En vecka har nu gått och vi har grejat har mest grejat i trädgården. Vi turas om att ta nätterna och därför är vi aldrig utvilade samtidigt, vilket är trist. Det är så himla lätt att hugga och småtjafsa när man bär tröttmösa men vi har klarat oss undan större krig.
Något jag irriterat mig på är att min pappas (som bara är hemma 1 1/2 månad om året eftersom han bor utomlands) kommentar "jamen om ni plockar upp henne varje gång hon gnäller kommer hon aaaldrig att lära sig" Vid det här laget har man lärt sig höra skilland mellan gnällskrik och det-här-gillar-jag-inte-alls skriket och vi är inte några föräldrar som plockar upp henne för minsta lilla (eller daltande för den delen heller). Däremot skulle vi aldig låta henne sitta och skrika bara för att, vi vill ju skapa förutsättningar för att hon ska bli en trygg person.
Vi har inte märkt av någon separationsfas (som kan inträffa mellan 7-9 månader) än men av någon anledning gillar hon inte män (förutom sin pappa). Räcker man över henne till farfar/morbror/manlig vän tar det inte många sekunder innan hon börjra gråta men farmor/faster/kvinliga vänner går hur bra som helst. Jättekonstigt att det blivit så, hon har ju träffat sin farfar (som är lugnet själv) lika ofta som sin farmor.
Hon har börjat göra ansatser till att krypa (mest bakåt genom att på magläge skjuta på med armarna)
men är rätt nöjd med att sitta och pilla med något. Sitter man bredvid henne tar hon tag i ens ben/arm och ställer sig upp - dock utan att ha balans så där måste man vara med och parera.
Det här med sömnen... Hon vaknar minst tre gånger per natt då man får stoppa i nappen och lägga på filten. Vi har funderat på att försöka vänja henne av med nappen om natten för att hon ska kunna somna om själv när hon vaknar men har inte samlat den ork som behövs för några sådana nätter. Men egentligen ska jag inte klaga, hon somnar runt 20 och vaknar kanske till vid 23.30, 03, 04 för att sedan vilja gå upp (fötterna i vädret, spottar ur nappen och säger giiiii) vid 05.50. Det där med eget rum har vi inte heller tagit oss för än.
Slut på rapport från semestern och livet.
Vi som trodde att de skulle sova hela nätter när jag slutar amma. Då kan vi räkna bort det alltså (våra bebisar verkar väldigt lika, så jag räknar med att Fimpen kommer att reagera som K).
SvaraRaderaSedan vi slutade amma för en månad sen äter inte K något på nätterna. Hon äter bra under dagen, så det är inte pga hunger hon vaknar. Vår gissning är att om hon vaknar till och nappen inte sitter i helt enkelt inte kan somna om utan den. Att få henne att komma till ro utan napp är en strid vi inte riktigt orkar med just nu
RaderaÅ lilla underläppen! Jag kan bara säga att jag vet precis hur ni har det! Fast eget rum tyckte jag blev en förbättring av nätterna, fast jag först var tveksam till det.
SvaraRaderaSkönt att höra! Vi kanske ska våga oss på eget rum. Är bara rädd för att bli ännu tröttare pga att man måste gå upp och in i ett annat rum om hon drar igång (nu sover hon i spjälsäng bredvid vår säng). På vilket sätt blev det bättre för er del?
RaderaHon vaknade inte lika ofta och den som inte behöver vakna på natten blev inte lika störd. Och när vi ändå fixade välling behövde vi ju ändå gå upp och greja. Vi sov också bättre eftersom man inte hör när hon rör sig, andas, gnyr till etc. Jag var som sagt lika skeptisk pga av att nätterna var så röriga innan. Men visst det är ju enklare att stoppa in en napp bredvid sängen än att gå upp.
Radera