Vår dotter kanade vid ett obevakat ögonblick ner för halva trappan eftersom trappgrinden lämnats öppen. Hjärtsnörp är bara förnamnet, tur att maken har snabbare reaktionsförmåga än vad jag har. Hon lugnade rätt snabbt ner sig och fick bara ett litet blåmärke vid ögat. När hon väl var i kryp-mode igen så var hon fram till grinden och ställde sig upp, så rädd för den verkar hon inte ha blivit. För hennes föräldrar tog det avsevärt längre tid att sänka pulsen.
Men vi är bra föräldrar i normala fall, lovar!
Å det är läskigt att det händer så fort! Att man bara behöver titta bort en liten stund för att nåt farligt ska hända. Man blir så skärrad när det händer, och fylld av skam också för att man inte hade koll. Vet precis hur det känns! Tror att de flesta föräldrar råkar ut för nån olycka när barnet plötsligt gjort ett stort utvecklingssprång!
SvaraRadera