I fredags förmiddag åkte vi in för att ta pku-prov. Där visade det sig att vår dotter tappat för mycket i vikt. Alla bebisar går ner i början men hon hade minskat från 3910 till 3200. Barnmorskan skickade oss till sjukhuset direkt och med gråten långt upp i halsen åkte vi in. Trodde ju hon fick i sig de "näringsrika första råmjölken" när hon låg vid bröstet och natten mot fredagen hade den rikriga mjölken runnit till. (när smärtan i underlivet börjar lägga sig börjar brösten göra ont istället.. Schysst. Jag som dessutom knappt kan somna i ryggläge) Så vi trodde det var lugna gatan. När vi kom till sjukhuset tog man prover och klämde mycket på henne. Snabbt konstaterades det att hon var uttorkad. Här någonstans kunde jag inte hålla emot och när läkaren lämnade oss ensamma i rummet började jag gråta. Att känna sig som en dålig mamma var bara förnamnet. Vi skrevs in och fick komma in på en spädbarnsavdelning. Här har vi nu spenderat två nätter. Hon får mat var tredje timme och ska varje gång få i sig 70 ml. Tar hon det inte via munnen i form av bröst eller flaska har hon en liten slang genom näsan som man trycker in det i. Det har vi dock inte behövt göra så många gånger, hon tar flaskan rätt bra. Värdena börjar se mycket bättre ut och hon har lagt på sig i vikt. Rutinerna börjar sitta och vi hoppas på att få åka hem. Idag är en "super-röd dag" upplyste den underbara nattsköterskan oss om, och man kan inte säga när läkaren kommer för tillsyn.
Vänliga hälsningar från en chockad bubbla
Åh. Men bra att de såg det så pass snabbt! Och nej, du är inte världens sämsta mamma såklart! Det är OMÖJLIGT att veta om kidden får i sig nog med mat. Trust me. I know.. :)
SvaraRaderaKRAM!
Jag vet ju att jag inte är sämst och hade jag vetat att hon inte fick i sig tilläckligt hade jag ju agerat. Blir lite arg på att informationen varit så dålig, jag förstod liksom inte att det var så mycket som skulle i ungen direkt! Men nu vet jag mer än väl och hon mår ju bra så.
SvaraRaderaKomplicerat det här!
Kramar tillbaks :)