Hej och välkommen. Vill du veta vem som författar detta skräp finner du faktaruta/arkiv/kategorier längst ner (även en förklaring till bloggadressen om man blev lite rädd). Nyhet: Lagt till lite länkschärlek i slutet.

söndag 29 januari 2012

Närhetsbehovet

Kommer det bedarra lite, är det en fas? Alltså jag fattar ju att det inte kommer vara kvar till skolåldern... Hon vill helst inte, som jag skrev förut, sova när man lägger ner henne. Hon vill ligga på/nära. Om man lägger ifrån sig henne vaknar hon efter 10 minuter, däremot sover hon oftast bra i vagn och babyskyddet om vi rör på oss. Finns det något man kan göra så att hon blir trygg nog att klara det? Jag sover själv inte så bra med henne jättenära och min sömn är ju också viktig. Har bäddat i vår dubbelsäng (SC sover ju i gästrummet) så att hon fått en egen sovplats i sängen bredvid mig. Ska man envist under några nätter försöka få henne att ligga kvar där? (Jag ligger alltså bredvid).

3 kommentarer:

  1. Jag vet precis hur du känner, K verkar vara exakt som Äpplet var i samma ålder. Vet hur man bara går runt och dagdrömmer våta drömmar om obegränsad sömn ensam i en stor mjuk säng... Det blir bättre! Jag lovar! Det låter så himla futtigt, och jag minns att det var noll tröst att någon sa att det skulle bli bättre, men det blir det!

    Jag tror inte att man kan "lära" barnet sova mer självständigt när de är så små, men självklart kan man ju försöka, man har ju inget att förlora (man sover ju redan skitkasst...).

    Och förresten, det där med att man ska sova när barnet sover, det kan ibland vara lättare sagt än gjort. Ibland tyckte jag bara att det var skönt att gå in i ett annat rum när Äpplet sov, för att få lite "egentid", jag tyckte att det gjorde mig lika pigg som lite sömn kunde göra. Jag hatade när folk sa sådär, jag ville göra massa andra grejer när jag slapp ha en bebis på mig.

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra att man inte är ensam! Tycker inte att sömnen är det huvud utan just att aldrig kunna lägga ner henne när hon sover för en stund göra något annat än att amma eller bära. Och det fungerar med selen ibland men det är ju inte samma sak.


    Tankarna på att man gjort något fel kommer gärna krypande. Både SC och jag är lugna personer och det borde smittat av sig på K. Men så fungerar det inte riktigt och K's utveckling går i en rasande fart, vem skulle inte bli lite orolig av det?

    Håller med, jag vill inte sova på dagen. Känner inte att jag behöver det direkt heller.

    Men som sagt, himla skönt att höra från någon som gått igenom samma sak. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  3. *huvud= "jobbiga". Blir lätt fel när man skriver på mobilen...

    SvaraRadera