K sover på mitt bröst. Varje försök till att lägga ner henne i mjukliften slutar med att hon knorrar och jag får plocka upp henne igen. Läste någonstans att man inte kan "skämma bort" så här små barn.. Alltså att de inte typ okynnesskriker? Men det vore ju skönt att kunna lägga ner henne och göra annat medans hon sover om jag säger så. I bilbarnstolen eller barnvagnen somnar hon direkt och fortsätter sova men när vi är hemma är det klurigare.
Amningen fungerar bra nu. K har som svårast att somna på kvällen vid 23-00, det tar rätt lång tid att få henne lugn då. Sedan sover hon i ca 2.5 timmar, varknar för att äta, sover 2.5 timmar till och vaknar för att äta. Jag och K sover i sovrummet, jag har henne i mjukliften bredvid mig i sängen. SC har flyttat ner till gästrummet för att få sova ostört. Varje morgon tassar han in och lägger sig bredvid mig en stund, sedan byter han blöja på K innan han åker till jobbet. Jag brukar ligga kvar och halvslumra till 09, sen flyttar jag ner till vardagsrummet. K brukar vilja äta rätt mycket på förmiddagarna i princip en gång i timmen fram till 12. När SC kommer hem vid 17-isch tar han K och jag går upp och sover 1.5 timme ungefär.
När jag är så här mycket hemma stör oordning mig. Och att hålla ordning samtidigt som man konstant ammar/bär på bebis fungerar ju inte riktigt.... Så jag har mot min vilja fått släppa det.
Har ni tips tricks osv får ni gärna lämna en kommentar.
Jag sov med Äpplet på mitt bröst de första två månaderna, hon "sa ifrån" själv en kväll bara, när hon tokprotesterade när jag lade henne på mitt bröst. Sedan dess har hon sovit bredvid oss. Hon tvärvägrade att sova någonannanstans än på oss från dag ett, vi försökte lägga henne i den där plastbaljan på BB och då bara gallskrek hon, hon har alltid varit väldigt närhetstörstande. Nu i efterhand tycker jag att det var mysigt att hon kändes sig tryggast på mitt bröst, men minns att det var tufft under tiden. Vi tog in babyskyddet i lägenheten, och där kunde hon sova själv ibland. Det som gjorde att jag kunde göra annat var vår underbara trikåsjal! I den sov hon upp till tre timmar ibland, och då hann jag ju massor. Använde den främst inomhus.
SvaraRaderaAtt man kan skämma bort så små barn är bara bullshit! De kan liksom inte vara "beräknande" på det sättet, de har behov och deras enda sätt att berätta att något är fel är att skrika, och vår enda uppgift är att tillfredsställa behovet. En katt är ju smartare än vad en bebis är, så de kan liksom inte ens tänka att "nu skriker jag för att vara jävlas" liksom. Men folk sa sådär till mig också, "Hon kommer aaaaaldrig somna ensam om du låter henne sova på dig!". Nä, visst, och se hur det gick...
Långt svar, men jag kan liksom inte hejda mig! Kram!
Jag tänkte också säga sjal. Vi har ingen själv, men jag har hört att det är bra. Vi har en sele, men bebis är för liten för den.
SvaraRaderaPlus att gör som alla säger: sov när bebis sover, du vill inte minnas den här tiden i dimma, städandes utan pigg och med ditt barn.
Lina: Blev det inte väldigt varmt? Jag är rädd för att K ska bli för varm plus att hon ligger på mage = risk för plötslig spädbarnsdöd? Alltså man hör så mycket olika... På nätterna liggammar jag och det har hänt mer än en gång att jag själv somnar. När jag vaknar till ligger K bredvid mig, i amningspositionen = på sidan.
SvaraRaderaHar läst på flera ställen precis det du skriver: att om man låter bebisen somna i din famn kommer det bli problem sen eftersom den då vänjer sig vid detta. Tyckte att det lät lite fel men vad vet jag, jag är ju ny på det här ;)
Du får mer än gärna skriva långa kommentarer!!
Jenny: Vi har köpt sele men bara använt sporadiskt. Ibland fungerar det ibland ej, måste öva på att stoppa ner henne i den smidigt.
Jag försöker sova/slumra ofta och ordningsheten har jag börjat släppa (långsamt).. Det är ju en himla kort tid de är så här små och hon K är inte alls jobbig så jag ska försöka att bara NJUTA. Fast det blir lite tokigt eftersom jag blir stressad av oordning. Hrm.
Jo, det var skitvarmt, vi svettades ikapp jag och E, ständigt fuktiga haha... Risken för plötslig spädbarnsdöd tror jag tvärtemot minskar om du har henne nära dig. Då hjälper dina hjärtslag och din närhet henne att "minnas" att hon ska andas, och hon får lättare att hålla temperaturen och det främjar er anknytning osv. Ja, bara positiva grejer!
SvaraRaderaNu missförstod du mig nog? Jag skrev precis tvärtemot, bebisar "vänjer sig inte", de kan inte förstå sånt än. I vårt fall nu när E snart är ett år, kanske det börjar bli lite dumt, men jag tycker inte att det är värt det att ta bort "enda knepet" för att få de att sova lugnt, bara pga det lilla problemet. Har du sett några äldre barn som måste ammas för att kunna sova? Det växer bort, och om inte annat så kommer ni förmodligen orka ta tag i det där senare, kör på det som fungerar just nu!!
Lina: nej alltså jag förstod vad du menade: att de inte vänjer sig men att jag läst/hört folk säga så. Ursäkta förvirringen... Tycker det är jätteintressant att höra hur det funkade för er!
SvaraRaderaOj vad härligt att läsa att andra har det som vi... har tyvärr inga råd att ge ( än) men vi har säkert typ lika gamla guldklimpar hemma ( vär finis är född en vecka innan jul)
SvaraRaderaJa det ska bli intressant att föja dig! :) Så vi kanske kan stötta varandra iaf...
Radera